Ludde

Nio år, söt som socker och kaxigare än någonsin. Är det någon som kan driva en till vansinne så är det ens eget barn. Ludde fyller 10 år i september men uppför sig ibland som en trotsig tonårs brud.

Alla man pratar med som har barn i samma ålder säger:

- Det är åldern, det där är inget jämfört med min son, dom lär sig av varandra i skolan, det hör till osv.

Jag köper inte det, jag vägrar acceptera att mitt barn slänger ur sig komentarer som:

-Gör det själv, vem bryr sig, du bestämmer inte över mig, jag gör det om jag vill.

Föräldrar man pratar med i skolan, på fotbollsträningarna mm verkar inte tycka det är ett problem utan tycker nästan att det är lite gulligt att deras söner pratar som invandrare och ber dom hålla käften med jämna mellanrum. Vad är det som är gulligt med det?

För ett tag sen när jag skulle hämta Ludde från ett kalas, sa en av barnen till sin mamma, som snällt bad honom ta på sig mössan:

-Gör det själv, jävla cp.

Hon sa ingenting, precis som att det var ok, som att det hörde till vardagen. Ingen runt omkring verkade heller reagera. Jag fattar inte det.

Hade Ludde sagt så där till mig då hade han fått känna av det på ett eller annat sätt, rättare sagt jag hade blivit galen.

Visst kan jag väl köpa att alla ungar är olika, mer eller mindre trotsiga period vis och att det ska testas men det finns för fan gränser.

Man kan ju inte låta bli att undra, om dom har så lite respekt för sina föräldrar nu hur kommer det bli sen när dom kommer in i den riktiga tonårstrotsen?

Jag kan ibland känna att det är mer tjafs än trevligt hemma och att man ibland knappt orkar, Det går mycket tid och energi till att diskutera och bråka. Visst finns mycket töntiga regler som något präkto en gång hittat på som man kan skita i. Min åsikt är att man ska lägga ner mer tid på att ge barnen en bra själv känsla och lära sig att respektera att alla runt omkring än att tjafsa om att lördagar är den enda godisdagen osv.

Jag hoppas att när trotstiden är över så kommer det ut en unge på andra sidan med bra värderingar och stor respekt för andra människor och med vetenskapen att han har en mamma som älskar honom över allt annat och gjort sitt bästa för att han ska bli så trygg och bra som möjligt. Låter lite nördigt men så är det.

För hur arg och trött jag än kan bli i bland så är det ju faktiskt han jag älskar mest i hela världen.